Miraklet som aldrig skulle fått hända
Detta är en fotbollsblogg, till viss del- ibland skrivs det om ishockey och så sent som i fredags skrevs det om innebandy. Men efter att ha bevittnat kvällens melodifestival så kan jag inte bara sitta här i soffan och hålla käft, det är svårt i vanliga fall också men speciellt en kväll som denna. Så därför går jag emot alla principer om att detta bara är en blogg som handlar om sport och skriver några rader om melodifestivalen, en festival som delar Sveriges befolkning i 2 olika läger.
Självklart förstår ni alla som såg eller har hört melodifestivalen att detta kommer bli en form av attack. Att en person som Björn Ranelid, som kan vara den mest mediekåta personen i Sverige går vidare i en musiktävling genom att prata och upprepade gånger säga ”kärlek” är för mig horribelt. Ett program som detta faller genast långt ner och det är en lång väg upp igen. Kanske ska man inte gnälla så mycket på melodifestivalen, för det är ju faktiskt så att det är vi som publik som bestämmer vilka låtar som ska få gå vidare och att svenska folket kan sitta och rösta på en person som Ranelid är för mig totalt obegripligt.
Men samtidigt är detta någonstans också melodifestivalens fel. Att från första början ens tillåta en sådan här låt få medverka är helt skruvat- jag menar, det måste ju finnas fler artister där ute, som förvisso kanske inte dra samma publik, men som iallafall kan sjunga och kan skriva en låt som någon människa kommer lyssna på 2 veckor efter låten har spelats på TV.
Jag förstår som vilken annan idiot som helst att det hela är ett PR-trick och vad det verkar så har det ju funkat.
Sen är jag inte dummare än att jag vet om att man känner lite glädje i att rösta vidare en låt som Ranelids. Flashback, Sveriges största internet forum där du fritt får skriva dina åsikter gick idag ut med ett meddelande att man skulle rösta på Ranelid som en kul grej, och går en sida som har 600 000 användare ut med ett sådant meddelande är det klart att chanserna ökar betydligt.
Som någon sade, detta är en käftsmäll åt alla bittra människor därute och tja, kanske stämmer det, men troligtvis inte. Det är väl snarare så att dem som har röstat och tyckt att denna låt ska gå vidare är dem som är dem bittra, får man ingen större njutning här i livet än att få Ranelid vidare så är man väldigt illa ute.
Trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle dra ett helt blogginlägg om melodifestivalen och framförallt inte efter första deltävlingens fantastiska bidrag som Loreen stod för med låten, Europhia.
Att Ranelid som person gick vidare har jag ingenting emot. Han må vara en mediakåt herre men han har en personlighet som är unik men om detta är bra för hans ego det vet jag inte.
Hade varit kanon att klistrat in en bild på Ranelid här och gjort inlägget lite snyggare, men efter farsans faktura på 1700:- så vågar jag inte. Eller var det 1750 :- Winberg? Vilket som så hade hela min lön försvunnit på att betala en bild och det är jag inte så sugen på.
***
Martin Persson filmade idag vår match mot Färjestaden och höjdpunkter finns nu ute på hans hemsida. Efter att Martin har sett hela matchen så kunde han bekräfta att vi vann målchanserna med klara 16-6 efter att har haft 10-1 i målchanser efter första halvlek. Det säger väl lite om matchen.
Martins hemsida hittar ni på höger på sidan under länkar.
Krönika: Henrik Rydström
Idag är det kändisbesök på bloggen. Kalmar FF:s lagkapten, eldsjäl och stenhårt jobbande defensiva mittfältare Henrik Rydström som i en krönika berättar om vägen till toppen, om alla uppoffringar och hur mycket tid han fick lägga ner på att komma dit han har kommit idag.
Jag var 17 år, jag hade nyss fått A-lagskontrakt i Kalmar FF och sportlovet närmade sig. Jag och mina polare hade hyrt en stuga i fjällen, vi tänkte åka upp och umgås och ha kul och jag kollade i mitt träningsschema. Hm, vi tränade ju som vanligt, sportlov var ingen anledning att vara ledig från fotbollen, men det borde nog inte vara några problem att få ledigt. Tänkte jag.
Jag frågade Kjell Nyberg, ”är det okej om jag åker till fjällen på skidsemester?”.
Kjell Nyberg förstod inte frågan.
Ledig? Missa träningar? För att åka skidor?
I helvete heller!
För det första, förklarade han, man ber aldrig om ledigt.
För det andra, du ska inte åka skidor.
Jag tänkte tyst för mig själv att jag ändå bara var en junior i A-lagstruppen, att jag inte spelade någon avgörande roll och om jag missade en eller tre träningar i februari skulle inte det direkt påverka laget negativt, men jag sa det aldrig.
I efterhand förstod jag att det faktiskt inte handlade om min betydelse eller brist på betydelse.
Det handlade om principer.
Spelade man i Kalmar FF:s A-trupp skulle man förstå vad som var viktigt.
Och fjällsemestrar med kompisar kunde andra hålla på med – de som inte hade förmånen att representera Kalmar FF.
Det tog dock många år innan jag insåg allt det här.
Att nå eliten handlar om uppoffringar.
Att försaka saker.
Fast om man ska orka och klara av det lär man sig snart att det inte är uppoffringar. Det är bara något självklart.
Idag, många år senare, kan jag inte förstå hur jag ens fick för mig att fråga Nyberg om ledigt.
Var jag galen!?
Jag har sedan dess knappt bett om ledigt. Min mormors begravning, när min dotter var tvungen att träffa en läkare – annars har jag tränat. Oavsett vad.
För jag har förmånen att representera Kalmar FF och då finns inga andra alternativ.
Och man måste lära sig att uthärda den tunga, vardagliga träningen. Lära sig att faktiskt finna en njutning i att plåga sig och om man inte plågar sig tycker man att något saknas i tillvaron.
Man kan ha spelmässiga talanger, man kan vara ett tekniskt geni – men den största talangen är att ha rätt mentalitet. Att tidigt ha insikten att elitspel kräver nötning och motgångar och när motgångarna dyker upp måste man ha förmågan att hantera dem och inte låta dem bryta ner en.
Den med bara spelmässiga talanger, den med bara teknisk genialitet kommer ledsna, tjura ihop, skylla på andra istället för att rannsaka sig själv och det spelar inte så stor roll om du är en jävel på sulfinter på en grön gräsplan i juni om du inte har fysik att arbeta hårt i 90 minuter på plastgräs i januari när det är två plusgrader och regn.
Talang handlar lika mycket, om inte mer, att ha en kropp som tål hård träning. Att ha ett psyke som får dig att resa dig upp när du trillar.
Förstå mig rätt.
Du måste inte vara en gladiator. En stålman. Du får vara ledsen ibland, känna dig nere ibland, vara nervös, tvivla, oroar dig och ibland också sakna motivation. Men precis som samurajer måste du försöka lära dig att ha alla de här sakerna, inse att de är en del av dig, men inte låta det styra dig fullt ut.
Och du måste inte alltid tycka att träning och fotboll är det bästa du vet, ibland är det till och med så att du hatar skiten, men att ha talang handlar också om att i de stunderna förstå helheten och förstå att det finns belöningar längre fram om du tar dig igenom det som för tillfället är tufft.
Själv hade jag det förbannat tungt under tiden på fotbollsgymnasiet, jag vacklade fram och tillbaka, är det fotboll jag vill syssla med, vill jag inte hellre spela teater, skriva pjäser eller bara vara med polarna och hade jag inte börjat bejaka andra sidor av mig själv – som mitt intresse för musik och litteratur, hade jag nog slutat spela fotboll.
Så våga vara många saker.
Men när du är på fotbollsplanen – då är det ingenting som är viktigare.
Så därför – och det här är viktigt – tänk gärna framåt, dröm drömmar – men försök att vara här och nu med ditt fotbollsspelande. Fastna inte i resultat, i att du ska nå si eller så långt – nöj dig med att göra ditt yttersta här och nu.
Ofta är det små steg som tar dig långt.
// Rydström